SKOLAN HAR SÅTT några hektar på tjälen, men annars är det inte tal om något vårbruk ännu i bygden.

– Det här är en gräsbygd. Vårt största skifte är på åtta hektar, det är också enda skiftet med raka kanter, konstaterar Björn Larsson, maskin- och växtodlingslärare och Lantmannens ciceron på skolan.

Tillströmningen av elever till skolan är mindre i dag än för några år sedan, konstaterar vi på rektorsexpeditionen hos Peter Gustavsson. Men inget konstigt med det, årskullarna är mindre i dag än för några år sedan. Men de är inte mindre i dag än de var för drygt tio år sedan, 2002, och då hade skolan ungefär samma elevantal som i dag, det vill säga omkring 180 elever.

– Vi vill ha fler elever och det finns goda skäl att gå här. Alla elever som gått skolan och som vill ha jobb, får jobb. Inom lantbruk eller inom någon närliggande bransch. Men det räcker inte i dag, frågan är hur vi gör det roligare för att komma hit, säger Peter Gustavsson, som tidigare varit rektor på en trädgårdsskola.

– Där brukade vi säga: tids nog hamnar de i rabatten. När eleverna kom till skolan drömde de om odling, färg och form. Om de då sattes att rensa rabatter första dagen fick de ont i knäna och blev uttråkade. Överför vi det till jordbruket ska vi kanske inte utmana dem med att de ska vara halv sex på morgonen i mjölkgropen, det kan skrämma i onödan.

BJÖRN LARSSON TYCKER att lantbruket ibland gör självmål genom att klaga för mycket.

– Vi vill förmedla att detta är det roligaste som finns och tänka på vad vi i branschen signalerar. Därför kan den allmänna bilden av lantbruk vara lite negativ. Men jag tror det är på väg att vända. När jag kollade på appstore så var LRF:s ”Våga fråga-app” den andra mest nedladdade appen i går. Den är bra, hoppas folk använder den också.

Peter Gustavsson vill förstärka kopplingen mellan lantbruket och livsmedelsindustrin i vid bemärkelse. Han berättar om ett projekt som Strömma drev medan man fortfarande hade grisproduktion på skolan, julgrisen.

– Det handlade om att knyta ihop råvaran som vi producerar med förädlingen. Vi hade ett samarbete med en restaurangskola i Göteborg och de var här på studiebesök, träffade våra elever och såg hur produktionen gick till. Sedan slaktades grisarna och vi gjorde återtag på en som kom till restaurangskolan som tog hand om och tillagade den till julbordet. Och då var vi där med våra elever på studiebesök och tittade på deras produktion. Den status som finns i kockyrket i dag, dit skulle vi också försöka nå med våra yrken.

Den nya läroplanen för gymnasieskolan, LGY 11, har fått kritik från naturbruksgymnasierna, särskilt reglerna som försvårat för naturbrukselever att skaffa sig högskolekompetens.

PÅ STRÖMMA GILLAR man LGY 11, särskilt sedan regeringen nyligen backat och gett de yrkesförberedande programmen möjlighet att erbjuda högskolekompetens utan att gå utökad kurs.

– Läroplanen för gymnasiet är bättre än den gamla, framför allt för att den är mer praktiskt inriktad. Du börjar praktiskt och fasas in i teorin, det är ett jäkla lyft för naturbruksprogrammet. Det ger mer tid ute i fält, säger Björn Larsson.

Västra Götalandsregionen är huvudman hör Strömma och har ytterligare ett antal naturbruksskolor i sitt hägn. Regionen tror på sina naturbruksgymnasier och låter dem specialisera sig efter de förutsättningar som finns i respektive område.

För Strömmas del har det inneburit att man avvecklat grisproduktionen men satsat på mjölk- och lammproduktion.

Men det satsas. Ett exempel är att skolorna har fått 15 miljoner kronor extra att dela på under tre år.

– Regionen är postiv och säger tydligt att man tror på naturbruksskolorna och ska behålla dem, säger Peter Gustavsson.

Skoljordbruket
Areal: Skolan brukar 150 hektar åker, 30 hektar naturbete och 120 hektar skog. Huvuddelen av arealen används för foderproduktion. Man odlar treårig vall och i vallbrottet sås höst- eller vårvete. Vallinsådden sker I ärt-/havreblandning som skördas som ensilage.

Det finns ett 60-tal mjölkkor i lösdriftslagården och senaste kontrollåret producerade de i snitt 9 500 kilo ECM.

I det nybyggda fårhuset från 2012 finns ett 80-tal tackor. Huvuddelen är korsning finull-dorset, som betäcks med texelbagge och lammar tidigt för att producera vårlamm till slakt. En fjärdedel av besättningen är renrasiga gotlandsfår som lammar på våren och producerar höstlamm.

Skolan har också ett tjugotal hästar som används i undervisningen. Målet är att ta två föl per år så att varje årskurs har föl att följa under sin utbildning.

Både växtodling och djurhållning är Kravcertifierad.

Historik
Strömma gård, där skolan startade 1918, har anor sedan medeltiden.

Strömmaskolan har ända sedan starten haft landstinget/regionen som huvudman. Då var det Södra Älvsborgs läns landsting, i dag är det Västra Götalandsregionen.

Gärån flyter genom gården och vid ett vattenfall på skolområdet har det sedan långa tider funnits kvarn, sågverk och kraftverk. Fortfarande finns det i kvarnen vid fallet en turbin som producerar ström. Likaså har skolan sedan några år ett eget vindkraftverk.

Skolan samarbetar med distriktsveterinärerna, en klinik har öppnats på skolan där distriktsveterinärerna hyr in sig och har mottagning. Kliniken används också i djurvårdarutbildningen.

De har odlat majs ett antal år och i snitt tagit skördar på mellan tio och tolv ton ts per hektar. Majs har gått mycket bättre än vall, som i snitt inte ger mer än sex ton ts per år och som torkar bort på ett par veckor om torkan slår till på den lätta jorden.

Fram till i fjol fick man måttliga skador i grödorna av vildsvin, men i fjol exploderade det fullständigt med omfattande skador i majsen. Claes Jonsson och en regional lantbrukssäljare, Fredrik Tidström, bedömde att majsen skulle ge 10 ton, trots att årets myckna regnande inte gynnat majsen, tack vare jordarnas höga genomsläpplighet.

MEN NÄR CLAES kom in en bit in i fältet under skördearbetet mötte han en smått chockerande syn. Nedbrutna majsplantor låg strödda i massor och det skulle visa sig att de inte hade fått mer än 6,2 ton ts i snitt över 30 hektar.

– Det kändes som att få ett hårt slag mitt i magen. Majsen är en väldigt viktig fodergröda för oss med de jordar vi odlar.

Skadorna bedömdes vara cirka 20 procent på fält där man bedriver jakt och cirka 50 procent där man inte jagar. Baserat på en normalskörd av majs på 10 ton ts innebär fjolårets skörd på 6,2 ton ts en skördeförlust på 3,8 ton per hektar. På 30 hektar majs blev det ett tapp på 114 ton.

– Värderar jag majsen till 1,50 är förlusten över 150 000 kronor. Då måste man fundera över om man ska odla majs eller inte, trots att vallen går sämre.

– Att skydda grödorna med stängsel är för arbetskrävande och fällfångst verkar inte vara en framkomlig väg. Byråkraterna är fega och byråkratin är tungrodd. Man vågar inte betrakta vildsvin som ett skadedjur i bedömningarna av fällor. Myndigheterna godkänner fällor med regler som i princip omöjliggör användandet, men ingen kan då hävda att det inte finns godkända fällor.

– Vi har kommit fram till att det handlar om min mjölkproduktion eller vildsvinen. Ska vi fortsätta som mjölkbönder måste vi begränsa skadegörelsen i grödorna rejält och jag väljer att samarbeta med jägare.

DET ÄR EN grupp på ett 15-tal killar mellan 20 och 30 år som jagar åt Claes Jonsson, som allierade.

Man har skjutit många grisar i vinter, men det märks knappt. En gynnsam vinter för grisarna har gett en hög överlevnad och jag räknar med ännu större tryck från grisarna denna sommarsäsong, befarar Claes Jonsson.

– Det finns många intressen i detta med vildsvinstammen också i vårt område. Vi har till och med fångat upp en irritation över att gänget med unga jägare har skjutit rätt så många djur. Det verkar finnas de som tycker att ju fler grisar desto bättre, men än så länge känner jag inte till några konflikter och det vore bäst om vi slapp det.

JÄGARGRUPPEN HOPPAS få tillstånd för jakt medmörkersikte och lampa på geväret. Det är markägaren som gör ansökan och får tillståndet.

– Det finns inga genvägar. Ska man bli duktig på att jaga vildsvin måste man lägga många timmar på jakten för att lära sig djurens beteende. Det är A och O i kombination med att jaga på natten, konstaterar tvillingbröderna Johan och Magnus Klint och jaktkamraten Kristoffer Klingvall.

– Det vore värdefulla hjälpmedel i jakten hos Claes. Jakten skulle bli säkrare när vi går in i hans majs och jagar när det är mörkt.

– Man är inte helt oberörd när man går in i en majsgröda i mörker och vet att det finns gris där inne. Det blir stimmigt värre när man blir upptäckt.

– En del av köttet behåller vi själva och en del får vi betalt för, berättar trion.

Den kontanta ersättningen som kommer in går främst till utrustning om gör att hanteringen av jakten underlättas, exempelvis jakttorn som även isoleras för att kunna användas vid alla typer av väder. Skyddsjakten bedrivs ju inte som någon form av åteljakt där man lockar in viltet till skyttens ombonande och ofta varma sittplats. Skyddsjakten innebär ofta snabba beslut och inte så sällan förflyttningar av både jakttorn men även ansmygningar in i grödan. Gruppen satsar även på utbildning, skytteträning och förkovran om vildsvin genom mässor med mera.

EN VIKTIG DRIVKRAFT för den unga jägargruppen är att de har möjligheten till en kommersiell avsättning av köttet. Köttet veterinärbesiktas innan försäljning. Det är inte tillåtet att sälja kött som inte besiktigats och det är inte tillåtet att lämna eller gräva ned djur i markerna om man inte gör det på egen mark. Köttet beskrivs som ett mellanting mellan nötkött och griskött. Föräldern Lars Klint är involverad med försäljning av kött till slutkund.

– Menar vi allvar med talet om att försöka häva den explosionsartade ökningen av vildsvin tror jag att ett effektivt alternativ är kombinationen kommersiell avsättning av köttet och unga entusiastiska jägare. Vi 50-plussare är för bekväma för att det ska bli några rejäla resultat.

– Vi kan tänka oss att vara ute en natt, men knappast två, hävdar Lars Klint.

JÄGARGRUPPEN SKA SÄTTA upp staket som styr djurens rörelse och underlättar jakten runt Claes Jonssons majs. På ett skifte som är omgivet av skog på 3 sidor sätts staket längs skogskanterna, men inte längs grödkanten mot annat fält. Genom att styra grisarna ut på öppet fält för att komma in i den åtråvärda majsen hoppas man få bra skottlägen. Claes Jonsson kommer också att skapa öppna ytor runt majsfält genom att anlägga stråk av vall.

Hur väl stängselstrategin kommer att fungera återstår att se. Fredrik Tidström, som bor i trakten, valde att gå ur ekoproduktionen på grund av vildsvinen.

–  Jag får fortfarande skador i mina betesmarker och vallar, men mycket mindre nu eftersom vi kan använda glyfosat mot kvickrot och under elstaketen där det är möjligt med hänsyn till diken och andra miljöhänsyn för att kunna bemästra all gräsvegetation som kan störa elstyrkan på staketen.

– Stora galtar springer genom stängslet i alla fall men smågrisarna håller sig därifrån. Otroligt att galtarna inte berörs av strömmen, ingen människa kan ta i tråden, hävdar Fredrik Tidström.

Jodå, tycker arrangörerna av Maskinexpo och kör på med sitt vinnande koncept som i år firar 30-årsjubileum sedan den första trevande mässan på parkeringen till Täby Galopp 1983.

Nej, sa stora aktörer på maskinmarknaden som Swecon, Söderberg & Haak och Lantmännen Maskin och avstod deltagande på årets Maskinexpo.

Med facit i hand efter mässan kan man fråga sig vem som fick rätt. Maskinexpo samlade i år färre utställare, summa 415 stycken, och färre besökare, summa 19 165 stycken, än de två närmast föregående åren. En betydande minskning jämfört med rekordåret 2011, som var sista året på förra mässområdet Barkarby flygfält, då det kom drygt 32 000 besökare för att hälsa på 580 utställare.

Sedan i fjol är Maskinexpo herre i sitt eget hus. Familjeföretaget bakom mässan köpte en nedlagd golfbana och investerade i ett eget mässområde som döptes till Stockholm Outdoor Exhibition Area, förkortat Stoxa.

Det skapade plats för fler utställare, för maskiner i praktiskt arbete och förstås för fler besökare.

Men så har det alltså inte blivit.

För de utställande företagen handlar en lyckad mässa inte bara om antal besökare. Det ska gärna vara rätt besökare med pengar på fickan, eller åtminstone med rätt att fatta investeringsbeslut och kreditvärdighet på banken.

En mässa kräver en massa mat och dryck. Foto: Ann Lindén

Och det har nog blivit fler besökare av rätt kategori på Maskinexpo för utställarna som Lantmannen talade med var nöjda. Det hade gjorts en hel del affärer redan på mässan, men framför allt upplevde man att många goda affärskontakter hade grundlagts.

Nya kontakter mellan utställare och besökare samt direkt mellan besökarna skapades bland annat genom Maskinexpos stora snackis i år: Sala Motorcirkus.

I en nybyggd trätunna med uppskattningsvis tio meters diameter körde fyra dödsryttare veteranmotorcykel på väggarna. På tunnans botten gjorde ett rockabillyband sitt bästa för att övertrumfa ljudet från motorcyklarna. På tunnans ovankant stod en hänförd publik och klappade takten.

Informativt? Knappast.

Affärinriktat? Inte så det störde.

Show and fun? You bet!

Och kanske en föraning om nästa evenemang på Stoxa: Hultsfredsfestivalen som äger rum på platsen om mindre än en månad.

Hennes intryck är att SLU lägger för mycket resurser på forskning som inte kommer till nytta i praktiskt jordbruk istället för att ta fram tillämpbar kunskap för teknik som redan finns på gårdarna.

– Jag tänker då på stallventilation med dess olika varianter av tilluftsdon och undertryckets betydelse för lufthastigheten i stallet, förtydligar Hillevi Hagsgård.

En handfull leverantörer blev involverade i paret Hagsgårds upphandling till slaktsvinstallet med 1 800 platser fördelade på fyra avdelningar. Sveaverken levererade utgödslingen, Jyden levererade inredningen, Noj sålde Funkis restlösa utfodring och den danska firman KJ Klimatekniks ventilationsanläggning, medan MG-Bygg levererade själva byggnaden.

NÄR STALLET TOGS i bruk hösten 2010 fick man produktionsstörningar direkt. Grisarna gödslade på fel ställen och misstankarna föll på ventilationen, men det skulle visa sig vara svårt att ställa diagnosen eftersom det berodde på flera fel.

– Vår ventilationsanläggning var en av de tre första från KJ Klimateknikventilationer i Sverige, vilket också medverkade till en del barnsjukdomar, bland annat att de svenska eldragningarna inte klickade med de danska normerna. Fläktarna stannade, men efter lite huvudbry så fixade Noj och vår duktige elektriker till detta.

En tekniker från den danska tillverkaren trimmade in anläggningen hösten 2010, men den danska inställningen byggde upp ett allt för högt undertryck. Denna inställning användes fram till årsskiftet.

– Jag köpte och monterade undertrycksmätare efter någon månad, skrapade gödsel, ibland en timme per avdelning, och tittade på mina grisar. Jag insåg att här är det något som inte stämmer…Grisar som inte fungerade och ett undertryck som pendlade mellan 10 och 20 pascal.

SENARE UPPTÄCKTES flera brister i byggnationen som påverkade tilluftsdonen, loftventiler, ut mot takfoten. Även motorerna som reglerade dessa ventiler var felvalda och begränsade öppningen.

Hillevi Hagsgård tycker att det finns en allmän okunskap om hur ventilationsanläggningar ska projekteras, installeras och underhållas för att grisen ska må bra, vilket i sin tur begränsar förmågan att förmedla kunskap till lantbrukaren/anställda om hur man kontrollerar, underhåller och styr anläggningen.

– Jag vill inte peka ut firman vi köpte vår ventilation från.  Grundfelet verkar vara en utbredd kunskapsbrist som vi inte ska acceptera. Ett nytt stall ska bara fungera.  Problemen hos oss har tagit tid och skapat onödigt arbete och onödiga kostnader.

HON GAV SIG inte och ivrigt påhejad av sin man och med god hjälp av rådgivaren Sivert Johansson från Varberg fick hon ordning på boxhygienen och produktionen.

Hans besiktningar av luftrörelserna över boxraderna med rök ger aha-upplevelser.

– Plötsligt förstår man vad det handlar om. Man blir intresserad och det är hans förtjänst att jag har vågat göra förändringar i styrskåpet. Vi har också tagit bort en av grundinställningarna, en så kallad knäckpunkt, för att inte behöva justera mer än nödvändigt.

– Jag bestämde mig för att försöka själv och kom fram till att gå efter Siverts rekommendationer, ett undertryck på 6-7 pascal.

NUMERA ÄR DET en ren fröjd för Hillevi att sköta sina slaktsvin. Hon behöver knappt lyfta gödselskrapan utan kan bara konstatera att här var det torrt och fint i boxen, ströa, se över grisarna och fortsätta till nästa box.

– Tidigare kunde det ta upp till en timma att skrapa och ströa en avdelning med 450 grisar. Nu tar det 10-20 minuter. Jag är faktiskt jättenöjd, bra styrskåp och lätt att hantera.

Hon menar att vi i Sverige har för stor respekt för den danska kunskapen om grisproduktion. Den är inte alltid överförbar till svenska förhållanden där vi måste ha en anvisad tät liggyta och en gödselyta som består av spaltgolv. Boxytan i en dansk box består till stor del av spaltgolv vilket automatiskt ger mindre arbete och renare grisar.

– Danska undertryck är för höga vid ett lågt ventilationsbehov – när grisarna är små och/eller det är kallt ute – då blåser det som attan på de stackars grisarna. Bra ventilation och frisk luft ger friskare grisar och mindre avdrag i slakten. Våra siffror ligger nu nära vad en normal serogrisbesättning kan ligga på, bara genom bra sektionering och bra ventilation.

Hillevi ler och tar minnena av den sega processen mot ett väl fungerande nytt stall på ett konstruktivt sätt. Nu använder hon sin förvärvade kunskap om ventilation till att granska kostnaderna i produktionen.

– Just ventilationen står för en större del, 46 procent, av elkostnaden i slakt­svinsproduktionen. Jag är nu nyfiken på hur mycket extra energi som förbrukas om fläktarna jobbar fel, exempelvis hos oss i början då ventilationen skapade ett för stort undertryck.

SÅ PÅVERKAS DJUREN

Hagsgårds levererade grisar from 2012 jämfört med slakteriets medelvärden 2012

Några nyckelvärden som påverkas av stallklimatet. (Hagsgårds värden först).

SEP
Hagsgård 0,7 % Slakteriet 6,6 %

Lungsäcksinflammation
Hagsgård 1,2 % Slakteriet 11.0 %

Alla lunganmärkningar
Hagsgård 2,8 % Slakteriet 20.0 %

Med många års erfarenhet från köttbranschen blev inte Maria Forshufvud, vd på Svenskt Kött AB, direkt förvånad när avslöjandena om falskmärkning kom, men omfattningen överraskade henne.

– Det rör sig om rena bedrägerier och det är naturligtvis väldigt svårt att skydda sig mot dem. Generellt sett är skandaler aldrig bra, hela branschen drabbas av en gnagande misstanke om att inte allt står rätt till.

I DEN HÄR turbulensen ska bransch­organisationen Svenskt Kött AB, ägd av svenska uppfödare, köttbranschen och LRF, hävda det svenska köttets värde. Det har inte gått så illa.

– Förtroendet för det svenska köttet var starkt redan tidigare, men det har stärkts ytterligare, det visar våra undersökningar.
I de årliga undersökningar som vi gör ser vi en signifikant ökning av betalnings­viljan, säger Maria Forshufvud.

Konsumenternas allt positivare attityd till det svenska köttet kan också växlas in i ökad försäljning.

– Ja, det tror jag. Det finns en stark efterfrågan på det svenska köttet; visst den varierar över säsong och efter hur det ser ut utanför Sverige; men det är en kontinuerligt stark efterfrågan och de handelskedjor som tydligt satsar på svenskt kött, exempelvis City Gross, märker att det ger effekt.

MED ELLER UTAN skandaler är konkurrenstrycket på svenskt kött tufft, både när det gäller pris och kvalitet men också på volym. Maria Forshufvud möter kunder som gärna skulle jobba enbart med svenskt kött, men det finns inte tillräckligt stora volymer att uppbringa. Det rör sig ofta om de så kallade ädla detaljerna, filéerna och ryggbiff på nöt.

– Det är naturligtvis i högsta grad en prisfråga, men jag ser möjligheter på marknaden och hör positiva signaler från uppfödarhåll så jag tror att vi har bottnat nu, att vi får se en volymtillväxt de närmaste åren. Och det är viktigt, vi måste ha en kritisk massa så vi inte förpassas in i nischproduktionen.

Hur snabbt och hur mycket produktionsvolymerna kan öka är svårt att förutsäga. Maria Forshufvud betonar att tillväxten måste ske i takt med marknadsutvecklingen för att priset ska kunna följa med.

DEN SVENSKA produktionen har högre kostnader än importen bland annat beroende på djurskyddsbestämmelser. Samtidigt är hälsoläget bättre bland djuren i Sverige.

– Jag betraktar de svenska djurskyddsreglerna som en fördel. Jag vet att inte alla gör det och att de är fördyrande i produktionen, men i alla diskussioner som jag har så är det definitivt en fördel, inte minst de framgångar vi haft med att minska antibiotikaanvändningen. Tyvärr kan vi inte se detta i försäljningen ännu och belackarna kan förstås peka på det, men jag är helt övertygad om att vi måste fortsätta på den här vägen. Det handlar också om att trycka på när det gäller importen, att den ska komma från djur som är uppfödda på villkor som likvärdiga med våra.

MED ETT BRETT batteri av kampanjer och projekt försöker Svenskt Kött AB skapa möjligheter på marknaden. De rena affärerna får företagen i branschen sköta.

Den frivilliga ursprungsmärkningen ”Svenskt kött” som togs fram för knappt två år sedan, i spåren av en annan skandal, den gången med tyskt dioxinkött, är en av grundbultarna. Märkningen, som inte bara kräver på hundra procent svenskt kött utan också att produkten tillverkats och förpackats i Sverige, har fått en snabb spridning.

Nu vill även restauranger ha märket.

– Vi har fått ett enormt gensvar och nu kommer vi att införa stickprovskontroller och krav på årliga revisioner för att öka värdet på märkningen.

I ARBETET MED den frivilliga ursprungsmärkningen finns alla handelskedjor med. Ett annat sätt att möta handeln och lyfta det svenska köttet är att utbilda butikspersonal. I ett projekt som snart avslutas har Svenskt Kött AB utbildat omkring 1 600 butiksanställda i köttkunskap.

– Det är mer ovanligt än vanligt att butiksfolk kan kött och vi har mött ett sådant sug efter kunskap. Det här hjälper till att sälja hela djuret samtidigt som det ökar förtroendet för det svenska köttet.

Djuret som slaktas ser likadant ut i dag som för tio år sedan, men med styckningschemat och styckningsdetaljerna händer det saker.

Svenskt Kött AB har sett sig om i världen efter hur man styckar i andra länder, tagit hjälp av kockar, köttexperter och formgivare och för att möta köttrenden utvecklat svenska styckningsscheman rejält. Antalet styckningsdetaljer har mer än femdubblats och plötsligt är till exempel kinder och flankstekar intressanta detaljer. Att slakta grisen vid lägre eller högre slaktvikt ger olika produkter, en lättare kotlett som kanske mer påminner om kalv, eller en större kotlett som kanske räcker till två personer.

– Det gäller att utnyttja marknadens nyfikenhet och viljan att handla varierande kvaliteter, inte minst på den växande restaurangsidan. Vårt huvudfokus är konsument och handel men att möta restaurangerna är viktigt för att dra upp intresset så att de också väljer och talar för svenskt kött.

Gris by Sweden är ett projekt som syftar till att få in svensk unggris som huvud­råvara vid nästa års EM i matlagning, Bocuse d’Or, som arrangeras i Stockholm.

– Det händer mycket med den svenska grisen i dag och vi vill få in svenskt griskött i ett prestigesammanhang. Det hjälper till att stimulera intresset för svenskt griskött över huvud taget bland kockar och journalister och spiller över på handel och konsumenter.

ÄVEN PÅ LAMM- och nötkött sker det en produktutveckling genom utvecklade styckschema. Svenskt lammkött har god efterfrågan generellt.

På nötkött pågår det en kvalitetsutveckling inom det så kallade marmoreringsprojektet.

Kunderna är beredda att betala mer för marmorerat nötkött, nu gäller det att få ut de signalerna till uppfödarna.

Därför pågår ett projekt där en kompletterande betalningsmodell som tar hänsyn till köttets marmorering tas fram. Den ska vara klar i år och förhoppningsvis kunna börja användas under nästa år.

På nötköttssidan ser Maria Forshufvud också möjligheter för mjölkraserna, någon form av modell för slutgödning av mjölkkorna skulle ge mer kött och högre värde på slaktkroppen.

– Det finns de som talar varmt om mjölk­rasdjurens kött och de som talar varmt om köttraserna. Det vore väl kanon om vi kunde tillgodose båda delarna.

MATLANDET SVERIGE, landsbygdsministerns vision, har fått blandat mottagande. Maria Forshufvud är i huvudsak positiv.

– Det är väl bra att vi har en vision och att vi pratar mer mat. Men vi skulle gärna ha sett att de storskaliga aktörerna hade funnits med tydligare.

I vår slår Svenskt Kött på trumman för falukorv och andra charkuterier. En stor del av slaktkroppen blir chark, för grisen handlar det om halva vikten, därför gäller det att se till att charkförsäljningen följer köttet.

– Charkuterikampanjen är viktig för att vi håller på att glömma vårt eget arv till förmån för utländska charkuterier. Här är den ­frivilliga ursprungsmärkningen viktig. Vi ska ladda den mer och mer. Du ska i ­ryggmärgen veta att produkten som är märkt med Svenskt kött kommer från djur som är födda och uppfödda i Sverige.

SVENSKT KÖTT AB
Svenskt Kött AB kommunicerar om svenskt gris-, nöt- och lammkött och om nyttan med svensk -djuruppfödning.

– Jag har fått jobb på en grisgård. Jag trodde aldrig jag skulle jobba med grisar, men intresset har vuxit fram här på skolan och nu är det det enda som finns på kartan för mig, säger Alice.

Djurintresset har alltid funnits där och Alice fick tips från släkt och vänner om att Ingelstorp kunde vara något för henne.

– Jag är jättenöjd med skolan. Jag har halkat in på mycket här som jag inte hade en tanke på när jag började. Grisarna trivs jag speciellt bra med, det är mycket småpyssel med grisar och det går fort att påverka dem. Jag jobbar gärna med kor också, men om jag skulle ha en egen gård så blev det grisar.

Alice ser fram emot att komma ut och jobba, men siktar också mot fortsatt lantbruksutbildning, kanske Alnarp, om några år.

– Jag vill lära mig driva ett lantbruk.

Alice Torvinen är inte ensam i avgångsklassen på Ingelstorp om att ha jobb som väntar.

HELENA KALMTEG, ansvarig för skolans lantbruksutbildningar, berättar att alla elever på lantbruksinriktningen brukar ha jobb när de tar studenten.

Men så ligger Ingelstorpgymnasiet också mitt i den expansiva Kalmar-Ölandsregionen där det satsas på lantbruk som kanske ingen annanstans i Sverige.

Ingelstorp drivs sedan ett par år av Hushållningssällskapet i Kalmar-Kronoberg-Blekinge och är det senaste tillskottet i den kvartett skolor som sällskapet är huvudman för.

Helena Kalmteg har jobbat ett tag på skolan och sett huvudmännen för skolan komma och gå; landsting, kommunalförbund och kommuner.

– Nu har vi fått en huvudman som är intresserad av det vi håller på med och har kompetensen. Målsättningen är att vi ska ha fler kortkurser för yrkesverksamma och dra nytta av den rådgivarkompetens som finns inom sällskapet, säger Helena Kalmteg.

DET SOM STYR gymnasieskolornas ekonomi är elevantalet och med sjunkande årskullar ökar konkurrensen mellan skolorna. Så lär det förbli några år till, först framåt 2015–2016 kommer årskullarna att bli större igen.

Hushållningssällskapet försöker profilera sina fyra skolor olika, men samtidigt samordna så mycket som möjligt.

Samordningen faller på Egon Agmell som sedan några månader är jordbruksförvaltare på sällskapet med ansvar för alla skolornas jordbruk.

– Vi ska försöka samordna jordbruksdriften och utbildningen så att vi utnyttjar de faciliteter och den teknik vi har på bästa sätt. Om vi har flera olika uppsättningar kan vi kanske samordna i stället, köra fler timmar på en maskin och därmed kunna hålla en modernare teknik, berättar Egon Agmell.

För närvarande har skolan 130 elever men själva skolanläggningen har kapacitet för fler. Från och med i höst kommer eleverna på Helgesboskolan, som har naturbruk med skogsinriktning fyra mil bort, att flytta in på skolan. De ska bo och ha teoriundervisning på Ingelstorp, men bussas till Helgesbo för skogsutbildningen.

Helena Kalmteg berättar att Ingelstorpgymnasiet jobbar intensivt med marknadsföring. Det är öppet hus-arrangemang, kosläpp, gymnasiemässor och andra typer av event.

– Vi försöker åka ut och visa upp oss på alla skolor där vi blir insläppta säger hon.

SKOLAN HAR riksintag av elever, men på lantbruksinriktningen kommer de flesta eleverna från regionen. På djur och hästutbildningarna är det mer spritt över landet.

Praktikplatser är ett nära nog självspelande piano i den här regionen.

Skolan har ett stort kontaktnät och erbjuder dessutom alla praktikgårdar en årlig arbetsmiljögenomgång med skyddingenjör innan eleverna kommer dit.

Ingelstorp är inne i en fas där man ökar djurhållningen och intensiteten.

Kapaciteten i stallarna har inte använts fullt ut tidigare.

– Vi ska använda anläggning till det den kan. Det är inte bra att köra halvfart, inte ens på en skola, säger Egon Agmell.

MJÖLKPRODUKTIONEN och ungefär två tredjedelar av växtodlingen drivs Kravcertifierat sedan ett par år.

Här är man fortfarande i omställlningsfasen och produktionssiffrorna är på väg uppåt.

– Vi behöver höja produktionssiffrorna och köra för fullt av ekonomiska skäl, men framför allt av pedagogiska skäl. Det gäller att ge eleverna en pedagogisk insikt om att ett lantbruk måste producera.

INGELSTORPGYMNASIET
Skolan erbjuder två inriktningar av naturbruksprogrammet, djur eller lantbruk.

Den som läser djurinriktningen väljer mellan häst, djurvård och naturvetenskaplig fördjupning.

På lantbruksinriktningen väljer eleverna mellan lantbruk, entreprenad och naturvetenskaplig fördjupning.

Den naturvetenskapliga fördjupningen ger behörighet till fortsatta studier vid universitet och högskola.

Ingelstorp erbjuder också introduktionsprogram till den som inte har godkänt i alla ämnen från grundskolan.

Skolan har därutöver yrkeshögskola samt olika kortkurser.

SKOLJORDBRUKET
Skolan brukar 300 hektar åker.

Djurhållningen är allsidig med 65 mjölkkor i lösdrift, smågrisproduktion som satellit inom en suggring med 40 suggor per omgång samt en fårbesättning på 25 tackor med både texel och gotlandsfår.

På djurinriktningen finns ett tiotal hästar samt ett flertal smådjursarter.

Mjölkproduktionen och cirka två tredjedelar av växtodlingen på Ingelstorp är Kravcertifierad.

Eftersom grovfodret ensileras i torn med fylltömmare, blir hackelselängden avgörande för vilken del i vallkedjan som blir flaskhalsen. När man under en period testade snittvagnar var fylltömmaren flaskhalsen.

Därför föredrar gården exakthackad grönmassa, men med en 40 kubiks hackvagn med 1050-hacken från JF blev den flaskhalsen i systemet, särskilt vid längre transportavstånd.

Ovanpå kapacitetsbristen fick man dessutom olösliga problem med hacken.

– Lantmännen ansträngde sig att lösa problemet och bytte detaljer, men vi fick inte ordning på den. Det kanske fanns en dold spricka någonstans i maskinen som gav en obalans. Hacken rensade trumman på knivar tre gånger på en säsong. Det är ohållbart i en vallkedja. JF har en hack som är större än 1050-hacken, men den skulle bli vansinnigt dyr, minns Alfred Olofsson.

PROBLEMEN FICK Alfred Olofsson att fundera i andra banor och resultatet blev en smula okonventionellt men intressant eftersom det innebar större kapacitet, större flexibilitet och mindre krångel. Han köpte en frontmonterad hack och en Flieglvagn, behöll den gamla JF-vagnen som extra kapacitet vid behov, men sålde hacken som reservdelsmaskin.

– Jag ringde till en kollega i Norrbotten för att intervjua honom om deras Kemperhack och fick svar på mina frågor plus ett erbjudande att köpa deras begagnade Flieglvagn från 2003, med rörlig framstam för tömning, men också för komprimering av lassen.

– Vi betalade 160 000 kronor plus moms och byggde en överbyggnad som gör att vagnen rymmer 40 kubik. Komprimeringen ger upp till 25 procent större lass, det mätte vi upp i förstaskörden.

Efter Norrbottenkollegans positiva omdöme om Kempers exakthack letade Alfred efter ett lämpligt objekt på nätet och hittade en Kemper 2200 från 2007 hos norska Felleköpet, för cirka 200 000 norska kronor. Förra ägaren var en norsk lantbrukare som gick från ensilering i slang till rundbal och enmansslåtter.

KEMPER HAR också en större modell, 3000, men den är för stor för frontmontage och rekommenderas i stället för montage på trepunkten bak och omvänd körställning.

– Man bör inte ha större traktor än 200 hästkrafter till den lilla 2200-modellen som vi köpte. Vår Fendt 820 Vario TMS är perfekt för ändamålet, den viker ned sig när hacken får jobba hårt och det är bra för då håller grejerna.

Hackekipaget med Flieglvagnen går dygnet runt under den intensiva vallskörden med ljusa Norrlandsnätter och när grönmassan ska tas hem till tornen från längre avstånd kompletteras systemet med den pensionerade JF-vagnen på dagtid, numera utan hack.

– Vi kan anpassa kapaciteten till behovet och det ger en helt annan kontroll i vallskörden. Jag tror att vagnar som kan komprimera lassen kan bli vanligare.

ALFRED OLOFSSON ångrar inte bytet till Kemperhacken. Han berättar att man får mera lass med den, att han uppskattar metalldetektorn, att den är enkel att smörja och slipa knivarna på och att den blåser hårt jämfört med JF-hacken, som hade svårt att fylla vagnarna.

– Jag trodde att det skulle vara svårt att ställa om till frontmonterad hack, men det var inte så konstigt som jag trodde. Allt är frid och fröjd, utom kanske en sak.

– Jag fick tag på bytesknivar via kontakter i Danmark, men jag tror att vi kan få problem med reservdelstillgången och det är inte vad man önskar i vallskörden.

MASKINER
Traktorer: 2 x Fendt 820, en för hacken och en för slåttern. Dessutom en Case MX 135 för transport.

Vallkedjan: Slår vallen med en bogserad fem meter Kuhnkross bak och en frontmonterad tre meter JF-kross. Förtorkning på slag och strängläggning med en Claas Liner, 8 m. Frontmonterad exakthack Kemper 2200 och 40 kubik Flieglvagn. Vid behov en andra vagn, en 40 kubik JF utan hack.

Jordbearbetning: plöjer med en delburen 6-a.

Sår med en fyra- metersmaskin med frösålåda.

Tröska: Claas 76.

Lejer bort sprutning.

Siffran är en skattning och ingen exakt siffra eftersom alla firmor inte är medlemmar. I snitt underskattas försäljningen med cirka 20 procent, olika beroende på maskintyp. Om uppgifterna ska vara tillförlitliga kan man inte redovisa siffrorna för detaljerat i olika maskintyper. EU:s regler tillåter inte heller att uppgifter om försålt antal för en viss redskapstyp delas upp i olika tillverkare.

DET FINNS TVÅ viktiga skäl till att försäljningen av harvar har ökat. Det ena är att det lönar sig bättre att satsa på bra etableringsbetingelser med rådande prisnivå på spannmål jämfört med när priset låg runt en krona.

Det andra skälet är att det har varit besvärligare betingelser i vårsådden på lerjordar de senaste åren. Framför allt i plogfria bearbetningssystem där höstbearbetningen har lämnat jorden för slät och fin i strukturen.

Studier, som har genomförts de senaste åren där plöjning och plogfri odling har jämförts med moderna redskap, har visat att det ofta har varit lättare att reda till en såbädd efter plog än efter kultivator. En väl genomförd plöjning lämnar i regel en mer förlåtande ytjord på våren. De senaste årsmånerna har ytjorden ofta varit hårdare och tätare efter kultivator.

Hård ytjord i kombination med varmt och torrt väder har ställt stora krav på timing och på att spara såmust och skapa den såbotten en såmaskintyp kräver med effektiv såbäddsberedning.

Det är svårare att klara detta med en äldre harv än med en modernare som är tyngre och med tätare pinndelning och styvare pinnar. SLU-nestorn Tomas Rydberg sammanfattar sin uppfattning med att generellt förorda en extra harvning och av säljstatistiken att döma delar lantbrukarkåren hans uppfattning.

– Tekniksprånget på harvsidan är en av de viktigaste och största i jordbearbetningen, hävdar Tomas Rydberg.

VÄDERSTAD ÄR marknadsledare med i storleksordningen 75 procent av försålda harvar. Av ökningen 2011 och 2012 står Väderstad för en del, men andra aktörer tar marknadsandelar. Kverneland har gått från nära 0 till närmare 50 harvar på några år med sina modeller som tillverkas i Finland av Puttilla.

Ett annat fabrikat som också ökat är finska Multiva, som importeras av Närlant. Det är i segmentet stora harvar som Väderstad tenderar att tappa marknadsandel. Både Kverneland och Närlant har sålt relativt stora harvar och nu möter Väderstad den hårdare konkurrensen med en storharv som av allt att döma kommer i sommar. Det påstår säkra källor.

Tre danska tillverkare, He-Va, Dalbo och Scanagro säljer också såbäddsharvar, men de finns inte med i Maskinleverantörernas statistik, de är inte medlemmar.

VILKEN UTVECKLING utöver större såbäddsharvar med de egenskaper som redan finns, tyngd, tät delning och aggressivt arbetssätt, kan vi då förvänta? Kongskildes så kallade såbäddskultivator med gåsfotskär har inte slagit i Sverige.

Kanske slår en kultivatorharv bättre. En såbäddsharv, som är så rymlig att den också kan fungera i stubb och som har en kraftfull pinne som mäktar med ett gåsfotskär, vilket är intressant om man vill få effekt mot rotogräs i ekologisk odling.

I så fall kan kanske finska Multivas Topline Super möta intresset att göra ytlig bearbetning i ett upplägg med direktsådd eller i minimerad bearbetning.

I hemlandet Finland har man kört en hel del i stubben.

Importören Närlant har redan sålt några i Sverige och man tror att det finns en marknad för en mångsidig kultivatorharv som klarar allt från att köras direkt i stubb till harvning av de lättaste jordarna, oavsett om harven används i kombination med kultivator, plog eller i obrukad jord.

Enstaka testkörningar gjordes i stubb i Mellansverige i höstas under blöta betingelser på leror och det gav mersmak. Fortsättning följer. Framtiden får utvisa om redskapet kan göra ett bra och störningsfritt jobb i stubben på hösten.

Om en ny harv ska platsa på den svenska marknaden måste den fungera bra i vårbruket och kanske till och med ha exklusiva egenskaper som klår konkurrenterna.

I fallet Multiva Topline Super skulle det kunna vara förmågan att bryta en hård yta på en lera och göra såbädd och botten i få överfarter. Det är nämligen något som dagens moderna såbäddsharvar ibland gått bet på om inte den hårda ytan först har knäckts, exempelvis med en Carrier.

DÄRFÖR BAD VI spannmålsodlaren Tommy Svanström testa harven på ett fält med mellanlera i gränsen mellan Västmanland och Uppland. På stora ytor var ytjorden tät och mycket hård. Förfrukten var vårvete och halmen hade bärgats. Fältet var bearbetat två gånger med pinnkultivator hösten innan.

Tommy Svanström vårsår med Tive Combi Jet. Han gillar maskinens följsamhet mot såbotten, men kräver ändå en relativt jämn botten. Harven, åtta meter bred och 4,6 ton tung, var utrustad med lamellplanka fram och ribbvält och tvåradig efterharv bak. Redskapet ställdes in för fyra centimeters bearbetningsdjup.

Topline är utrustad med Terra Super pinnar, som är betydligt kraftigare är pinnarna på tillverkarens renodlade såbäddsharv Optima och på konkurrenternas såbäddsharvar.

REDSKAPET KNÄCKTE ytan redan i första överfarten, även om det sprätte rejält i pinnarna. Med andra överfarten tvärs knäcktes grövre kockor och bruket såg lagom fint ut som Tommy Svanström uttryckte det. Medan harvekipaget fortsatte arbeta knäföll han och föste undan den bearbetade jorden för att kontrollera botten och mäta djupet.

– Jag har en Väderstadharv och är helnöjd med den och har inga omedelbara planer på att byta, men jag blev imponerad av Multivaharven. Den både bröt ytan och gjorde bruk och jämn botten på två överfarter. Jag tvivlar faktiskt på att min harv hade klarat värsta fläcken, erkänner Tommy Svanström.

KULTVATORHARVEN FINNS i arbetsbredd från 5 – 15 meter. Den bredaste väger 12 ton. Från 9 meter har harven en annan ram och större hjul, 340 millimeter breda i stället för 300.

Det är en lång harv (cirka 4 meter) och utrustad med den relativt höga Terra Super pinnen för att vara genomsläpplig för halmrester. Det finns också ett gåsfotskär, vilket är intressant om man vill få effekt mot rotogräs i ekologisk odling.

Den här gången möts vi på hennes arbetsplats, SLU:s institution för växtförädling,  i Alnarp. Det är här, i laboratorium och växthus, som grunden läggs för det som kan bli framtidens lönsamma grödor. Li-Hua Zhu är professor i växtförädling och bioteknik och involverad i flera forskningsprojekt där man med genteknikens hjälp försöker förbättra eller till och med att skapa helt nya kulturväxter.

FÖRSÖKSODLINGARNA I FJOL skedde enligt Jordbruksverkets föreskrifter under nät som höll bina borta från cramben. Inte för att det fanns risk att cramben skulle korsa sig med andra växter; cramben är självpolline

rande; utan för att bina inte skulle få tag på pollen från den genmodifierade växten.

Pollen är nämligen enligt utslag i EU-domstolen att betrakta som en livsmedelsingrediens i honung och innehåller honungen pollen från genmodifierade grödor får den inte säljas inom EU.